Adventbudskapet, 1922 utg. kapitel 57. 303.     Från sida 242 i den engelska utgåva.tillbaka

Adventrörelsen belyst.

Därpå hörde jag en röst säga till dem, som varit föremål för hån och bespottelse: "Gån ut ifrån dem och... kommen icke vid det orent är." Många efterkommo denna uppmaning, söndersleto de band, som bundo dem, lämnade de grupper, som voro i mörker, och slöto sig till dem, som förut gjort sig fria, samt blandade fröjdefullt sina röster med deras. Jag hörde allvarliga och brinnande böner uppsändas från några få, som ännu stodo kvar i de grupper, som voro i mörker. Predikanterna och de ledde männen gingo omkring i dessa olika grupper och knöto banden ännu fastare; men ännu hörde jag ljudet av allvarlig bön. Därpå såg jag dem, som hade bedit, räcka ut händerna efter hjälp från dem, som gjort sig fria och nu fröjdade sig i Gud. I det dessa blickade allvarligt mot himmelen och pekade uppåt, sade de: "Gån ut ifrån dem och skiljen eder ifrån dem!" Jag såg en del personer kämpa för frihet, och till slut söndersleto de de band, som bundo dem. De motstodo de försök, som gjordes att draga åt banden, och vägrade att lyssna till de upprepade påståendena: "Gud är med oss. Vi hava sanningen hos oss."

Fel sättning:
- måste ändras till:
namn och/eller e-mail:

Ändring efter värdering.