De som mottogo ljuset, tycktes vara mycket lyckliga. Troget blickade de upp mot himmelen och längtade efter Jesu uppenbarelse. Några gräto och bådo under stor nöd. De tycktes ha fäst sina ögon på sig själva, och de vågade ej se uppåt. Ett ljus från himmelen fördrev mörkret från dem, och deras blickar, som i förtvivlan varit fästa på dem själva, riktades uppåt, under det tacksamhet och glädje syntes i varje anletsdrag. Jesus och hela änglaskaran gåvo med välbehag akt på de väntande trogna.