Två vackra keruber, en på varje ända av arken, stodo med vingarna utbredda över arken och med vingspetsarna vidrörande varandra ovanför Jesu huvud, när han stod framför nådastolen. Deras ansikten voro vända mot varandra medan de sågo ned mot arken, föreställande hela änglaskaran, som med intresse betraktar Guds lag. Mellan keruberna var ett rökelsekar av guld, och när de heligas böner, uppsända i tro, kommo upp till Jesus och han framställde dem för sin Fader, uppsteg ett välluktande moln från rökelsen, liknande rök med de vackraste färger. Framför arken, ovanför den plats, där Jesus stod, var en övermåttan stor härlighet, som jag ej kunde se på; den liknade Guds tron. I det rökelsen steg upp till Fadern, kom den överväldigande härligheten från tronen till Jesus, och från honom utgöts den över alla dem, vilkas böner uppstego som rökelse. Ljus i riklig mängd utgöts över Jesus och överskyggde nådastolen, och härlighetsglansen fyllde templet. Jag kunde ej längre beskåda den utomordentliga klarheten. Ord kunna ej beskriva den. Jag blev överväldigad och vände mig bort från det härliga, majestätiska skådespelet.