Det blev framställt för mig, att kvarlevan av Guds folk följde Jesus in i det allraheligaste, dar de sago arken och nådastolen och grepos av brundran över dessas härlighet. Jesus upplyfte därpå arkens lock, och se, där ligga stentavlorna, på vilka de tio buden äro skrivna. De läsa de levande orden, men vika bävande tillbaka när de bland de heliga tio buden se det fjärde lysa med ett klarare ljus än de övriga nio, helt omgivet aven strålande gloria. De finna intet där, som säger dem, att sabbaten blivit avskaffad eller förändrad till den första dagen i veckan. Budet har samma ordalydelse, som då Gud högtidligt talade det på Sinai berg, under det ljungelden flammade och åskan dundrade; det lyder just såsom då han skrev det med sitt eget finger på stentavlorna: "Sex dagar skall du arbeta och förrätta alla dina sysslor; men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat." De förvånas, då de se, huru omsorgsfullt de tio buden bevarats. De se dem anbragta nära Jehova, överskuggade och beskyddade av hans härlighet. De se, att de ha trampat det fjärde budet i lagen under sina fötter och att de i stället för den dag, som Jehova helgat, hava hållit en dag, som är en kvarleva från hedendomen och påvekyrkan. De ödmjuka sig inför Gud och begråta sina begångna överträdelser.