Då Jesus lämnade det allraheligaste, hörde jag ljudet av bjällrorna på hans klädnad, och då han gick ut, insveptes jordens inbyggare i mörker. Då fanns ej längre någon medlare mellan syndiga människor och en förtörnad Gud. Så länge Jesus stod mellan Gud och syndiga människor, låg liksom ett hämmande band på folket; men då han lämnade sin plats mellan människorna och Fadern, borttogs det hämmande bandet, och satan fick fullt herravälde över de oåterkalleligen obotfärdiga. Det var omöjligt, att plågorna kunde falla, så länge Jesus tjänstgjorde i helgedomen; men då hans gärning där. inne avslutades och hans medlarekall upphörde, fanns intet, som tillbakahöll Guds vrede, och den bröt lös över de ogudaktiga syndarnas oskyddade huvuden, emedan de ringaktat Frälsaren och hatat tuktan. Under denna fruktansvärda tid, sedan Jesu medlarekall upphört, levde de rättfärdiga inför Guds åsyn utan någon förebedjare. Vars och ens öde var avgjort, varje juvel eller utvald var räknad. Jesus dröjde ett ögonblick i den yttre avdelningen i den himmelska helgedomen, och de synder, som blivit bekända, medan han var i det allraheligaste, lades på satan, syndens upphovsman, som måste lida straffet för dessa synder.