Adventbudskapet, 1922 utg. kapitel 67. 357.     Från sida 282 i den engelska utgåva.tillbaka

Det tredje budskapet avslutas.

Många av de ogudaktiga blevo mycket förbittrade över de plågor, som kommo över dem. Det var ett fruktansvärt skådespel. Föräldrar förebrådde bittert sina barn, barn sina föräldrar, bröder sina systrar och systrar sina bröder. Från alla håll hördes bittra jämmerrop: "Det var du, som avhöll mig från att antaga den sanning, som skulle hava frälst mig från denna fruktansvärda stund!" Folket vände sig mot sina präster med bittert hat och förbrådde dem, sägande: "I haven icke varnat oss. I saden, att hela världen skulle bliva omvänd, och ropaden: Fred, fred! för att stilla varje fruktan, som uppkom. I haven icke upplyst oss om denna stund; och dem, som förkunnade den för oss, förklaraden I för att vara fantaster och dåliga människor, som ville fördärva oss." Men jag såg, att prästerna undgingo ej Guds vrede. Deras lidanden voro tiofalt större än de, som drabbade folket.

Fel sättning:
- måste ändras till:
namn och/eller e-mail:

Ändring efter värdering.