Detta var en fruktansvärd ångestens stund för de heliga. Dag och natt ropade de till Gud om räddning, men så vitt man kunde se, fanns ingen räddning. De ogudaktiga hade redan börjat triumfera, i det de ropade: "Varför befriar eder Gud eder icke ur våra händer? Varför faren I ej upp till himmeien och rädden edra liv?" Men de heliga aktade ej på dem. Liksom Jakob kämpade de med Gud. Änglarna längtade efter att befria dem, men de måste dröja ännu litet: Guds folk måste dricka kalken och döpas med dopet. Trogna i fullbordaudet av sin uppgift förblevo änglarna på sin post. Gud ville ej tillåta, att hans namn blev förhånat bland hedningarna. Tiden var nästan kommen, då han skulle lägga sin väldiga makt i dagen och skaffa sina heliga en härlig förlossning. Till sitt namns förhärligande skulle han befria varenda en av dem, som tålmodigt hade väntat på honom och vilkas namn voro skrivna i boken.