Jag blev hänvisad till den trogne Noa. Då det började regna och floden kom, hade Noa och hans familj gått in i arken, och Gud hade stängt igen dörren efter dem. Före floden hade Noa troget varnat jordens inbyggare, under det de hånat och bespottat honom. Och då vattenmassorna störtade ned över jorden och den ena efter den andra drunknade, sågo de arken, som de gjort så mycket spe av, flyta lugnt på böljorna med den trofaste Noa och hans familj i säkerhet. Och jag såg, att på samma sätt skall Guds folk, som troget varnat världen för den tillkommande vreden, bliva räddat. Gud ville ej tillåta de ogudaktiga att tillintetgöra dem, som väntade på förvandling och som ej ville lyda vilddjurets befallningar eller taga dess märke. Jag såg, att om de ogudaktiga fått tillåtelse att döda de heliga, så skulle det ha fröjdat satan och hela hans onda här samt alla dem, som hata Gud. Vilken seger skulle det ej blivit för satan, om han i den sista, avgörande striden fått makt över dem, som så länge väntat att se honom, som de älskat!