Det var midnatt, då det behagade Gud att befria sitt folk. Under det att de ogudaktiga hånade runt omkring dem, visade sig plötsligt solen, skinande i all sin kraft, och månen stod stilla. De ogudaktiga betraktade detta skådespel med förvåning, medan de heliga med högtidlig glädje iakttogo tecknen på sin befrielse. Tecken och under följde tätt på varandra. Allting tycktes ha kommit ur sin vanliga gång. Floderna upphörde att flyta; mörka, tunga moln stego upp och stötte samman. Men det fanns en klar fläck av oföränderlig härlighet, varifrån Guds röst ljöd såsom ljudet av många vatten, skakande himmelen och jorden. Det blev en stor jordbävning gravarna öppnades, och de som under den tredje ängelns budskap hållit sabbaten och avsomnat i tron, trädde förhärligade fram från sina stoftläger för att höra det fridsförbund, som Gud ville ingå med dem, som hållits hans lag.