Himmelen öppnade och slöt sig och var i rörelse. Bergen skälvde som löv för vinden och kastade omkring ojämna klippblock överallt. Havet kokade som en gryta och uppkastade stenar på stranden. Och under det Gud tillkännagav dagen och stunden för Jesu ankomst och förkunnade för sitt folk det eviga förbundet, talade han en mening och gjorde därefter ett uppehåll, medan orden rullade fram över jorden. Guds Israel stod med blicken riktad uppåt och lyssnade till orden, som utgingo från Jehovas mun och rullade ut över jorden som det starkaste åskväder. Det var övermåttan högtidligt. Och vid slutet av varje mening ropade de heliga: "Ära, halleluja!" Deras ansikten upplystes av Guds härlighet, och härligheten strålade från dem, liksom den strålade från Moses' ansikte, då han kom ned från Sinai. De ogudaktiga kunde ej se på dem på grund av den härlighet, som utstrålade från dem. Och då den eviga välsignelsen uttalades över dem, som ärat Gud genom att helighålla hans sabbat, ljöd ett mäktigt rop om seger över vilddjuret och dess bild.