Jesus och hela änglahären tillika med alla de återlösta lämnade därpå staden. Änglarna omringade sin härförare och ledsagade honom på hans väg, och den återlösta skaran följde efter. I fruktansvärt majestät kallade Jesus därpå fram de ogudaktiga döda, som uppstodo med samma svaga, sjukliga kroppar, som de hade, då de gingo ned i graven. Vilken syn! Vilket skådespel! I den första uppståndelsen kommo alla fram med oförgänglig hälsa och kraft; men i den andra uppståndelsen äro förbannelsens märken synliga på alla. Jordens konungar och stormän, höga och låga, lärda och olärda komma fram tillsammans. Alla se Människosonen, och de män, som föraktade och hånade honom, satte törnekronan på hans heliga huvud och slogo honom med röret, se honom i all hans konungsliga härlighet. De som spottade på honom, då ,han stod inför rådet, vända sig nu bort från hans genomträngande blick och från hans ansiktes härlighet. De som slogo spikarna genom hans händer och fötter, betrakta nu märkena efter hans korsfästelse. De som stucko spjutet i hans sida, se på hans kropp märkena efter sin grymhet. Och de veta, att han är densamme, som de korsfäste och som de hånade i hans dödsångest. Och så uppstiger ett långt, genomträngande, kvalfullt jämmerskri, då de fly bort för att gömma sig för hans åsyn, som är konungarnas Konung och herrarnas Herre.