Ängeln sade: "Satan är roten, hans barn äro grenarna. De äro nu förtärda till både rot och krona. De hava lidit en evig död. De skola aldrig mer uppstå, och Gud skall hava ett rent universum." Därpå skådade jag och såg, hurusom elden, som hade förtärt de ogudaktiga, uppbrände allt orent och renade jorden. Jag skådade åter och såg jorden renad. Ej ett enda spår av förbannelsen fanns kvar. Jordens söndertrasade, ojämna yta liknade nu en jämn slätt. Hela Guds universum var rent, och den stora striden var för evigt avslutad. Åt vilket håll vi än blickade, var allt, som ögat såg, skönt och heligt. Och hela den återlösta skaran, gamla och unga, stora och små, lade sina skinande kronor vid Frälsarens fötter och nedföllo tillbedjande inför honom, som lever alltid och evinnerligen. Den sköna nya jorden med all sin härlighet var de heligas eviga arv. Rike och välde och storhet utöver alla riken under himmelen blev givet åt den Högstes heliga folk, som skulle besitta det till evig tid, ja, alltid och evinnerligen.