Gud har visat mig, att han gav sitt folk en bitter bägare att dricka för att rena och luttra dem. Det är en bitter dryck, och den kan göras ännu bittrare genom klagan, knorr och missbelåtenhet. Men de, som tömma sin bägare under sådana känslor, måste dricka en till, emedan den första ej hade den åsyftade inverkan på deras hjärtan. Och om icke heller den andra har någon inverkan, måste de få en tredje och en fjärde att dricka, till dess den önskade verkan inträder; annars förbliver deras hjärta orent. Jag såg, att denna bittra kalk kan försötmas genom tålamod, ståndaktighet och bön, och att den har sin åsyftade inverkan på dem, som sålunda mottaga den, och därigenom blir Gud ärad och förhärligad. Det är ingen ringa sak att vara en kristen och att vinna Guds ynnest och välbehag. Herren har visat mig några, som bekänna sig tro den närvarande sanningen, men vilkas leverne ej motsvarar deras bekännelse. Deras ide om sann gudsfruktan är alldeles för inskränkt, och de sakna i hög grad den helighet, varom bibeln talar. Några hän giva sig åt tomt och opassande tal, och andra låta behärska sig av sin egen vilja. Vi få ej förvänta att kunna behaga oss själva, att leva och handla som världen, deltaga i dess nöjen och sällskapa med dem, som äro av världen, och sedan till sist få regera med Kristus i härlighet.