Och den älskade lärjungen Johannes, som lutat huvudet mot Jesu bröst, sov. Nog borde Johannes’ kärlek till Mästaren ha hållit honom vaken. Hans enträgna böner skulle ha stigit upp tillsammans med hans älskade Frälsares under dennes stora ångest. Förlossaren hade ägnat hela nätter åt bön för Sina lärjungar, för att deras tro inte skulle gå om intet i prövningens stund. Ändå orkade de inte hålla sig vakna för Hans skull i ens en timme.