Man har ansträngt sig för att tänka ut en plan, hur en sådana litterär förening kan upprättas, så att den blir till välsignelse för alla som har någonting med den att göra. Det ska vara en förening, i vilken alla medlemmar upplever en moralisk förpliktelse att göra den till det den borde vara. Man bör undvika det onda som sådana föreningar för med sig, det som ofta gör dem till en fara för religiösa principer. Kloka människor med gott omdöme behövs för att leda en sådan läsecirkel. Det är personer som har en levande förbindelse med himlen. De ser de onda dragen och håller hela tiden Kristi banér högt. De har inte blivit bedragna av Satan. Därför går de sin väg rakt fram och är redbara. Ett sådant inflytande skapar respekt och gör samlingarna till en välsignelse och inte till en förbannelse. {MYP 396.1}