Allt som män och kvinnor med erfarenhet kan säga är utan verkan. Det har ingen kraft att ändra det beslut som deras åtrå har lett dem till. De förlorar intresset för bönemötena och allt det som har att göra med deras religion. De är helt förblindade av sin starka känsla för varandra och de är likgiltiga för plikterna i livet, som om de ingenting betydde. Natt efter natt talar dessa ungdomar med varandra och låter midnattsoljan brinna. Vad talar de om? Är det allvarliga och högtidliga ämnen? Nej, de pratar hellre om obetydliga ting, om struntsaker. {MYP 457.1}