Den person, som drivs av verkligt osjälvisk välgörenhet, är delaktig i gudomlig natur genom att ha kommit undan från det fördärv, som finns i världen genom begäret. Men de själviska och giriga har gett näring åt sin själviskhet så länge, att deras sociala förmåga har krympt och deras medkänsla vissnat bort. Deras ansikten återspeglar snarare den fallne fiendens bild än helighet och renhet. - Testimonies for the Church, band 2, s 534