En ung människa, som ännu inte lämnat tonåren bakom sig, har liten förmåga att bedöma om en person, som är lika ung som han själv, är en lämplig livskamrat. När deras omdömesförmåga har blivit mer mogen, ser de att de har blivit bundna till varandra för livet och att de sannolikt inte alls kommer att göra varandra lyckliga. I stället för att då göra det bästa av sin situation, skyller de på varandra och klyftan ökar tills de visar likgiltighet och försummar varandra. För dem finns det ingenting heligt i ordet ”hem”. Själva atmosfären är förgiftad av kärlekslösa ord och bittra tillrättavisningar.