Många är olyckliga, därför att de arbetar så hårt för att bevara en vacker fasad. De investerar stora penningsummor och arbetar outtröttligt för att göra intryck på dem de umgås med och som inte bryr sig det allra minsta om dem eller deras välstånd. Fler och fler saker blir betraktade som oumbärliga i hushållet, medan sanningen är den, att de har anskaffats för att uppfylla stolthetens och äregirighetens krav. Familjen har ingen nytta eller glädje av dem. Och ändå har de lagt beslag på krafter och tålamod. Dyrbar tid, som kunde ha använts i tjänst för Gud, har slösats bort.