När Han var utled på stadens jäkt och förvirring och trött på att vara tillsammans med listiga och hycklande människor, fann han frid och vila tillsammans med oskyldiga barn. Han visade dem aldrig från sig. Himlens kung var inte för stor för att svara på deras frågor eller för att förenkla Sin undervisning så att också de kunde förstå. I de unga, mottagliga sinnena kunde han så sanningens dyrbara utsäde, som skulle växa upp och ge en rik avkastning, då de kommit upp i en mognare ålder.