Men vad är egentligen orsaken till detta? Vem har man störst anledning att klandra för att de förhåller sig så? De stackars, troskyldiga föräldrarna! De glömmer ofta vad som är bäst för barnen på lång sikt. På grund av en missförstådd kärlek och fördragsamhet låter de barnen slippa att hjälpa till eller låter dem använda tiden till helt oväsentliga saker, som inte ger musklerna någon träning och inte förnyar sinnet. Och så ursäktar de sina döttrars lättja med att de är svaga. Men vad är det som har gjort dem svaga? I många fall är det föräldrarna som har orsakat det. Om barnen hade fått använda sina krafter till nyttigt arbete i hemmet, skulle de ha blivit stärkta både andligt och fysiskt. Men på grund av felaktiga föreställningar berövas barnen denna förmån, så att de till sist avskyr att arbeta.