Vi får aldrig glömma att vi i domen skall stå till svars för hur vi har använt Guds medel. Mycket har använts för själviska ändamål, för att tillfredsställa oss själva på ett sätt, som inte leder till något gott, utan bara till skada. När vi verkligen inser, att det är Gud som ger oss allt gott och att de pengar vi har är hans, kommer vi att använda dem med omtanke och i överensstämmelse med Hans heliga vilja. Det som är seder och bruk i världen bör inte utgöra någon förebild för oss. Vi bör aldrig vilja rätta oss efter det som världsliga människor gör och vi får aldrig låta våra benägenheter få herravälde över oss.