Vem skall vi visa gästfrihet emot? Vi får inte låta vårt umgänge med andra människor bli bestämda av världens seder och bruk utan av Kristi ande och kunskaperna i Guds ord. Israeliterna lät den fattige vara med när de hade festligheter. Det samma gällde främlingen och leviten, som både var en tjänare åt prästen i helgedomen och en andlig lärare och missionär. Dessa betraktades som folkets gäster och de skulle åtnjuta gästfrihet vid alla sociala och religiösa sammankomster och bli ömt vårdade vid sjukdom och andra svåra förhållanden. Det är sådana vi bör önska välkomna i vårt hem. Hur mycket skulle inte detta kunna uppmuntra och glädja tjänare på utsatta poster i Herrens verk, den hårt prövade och slitna husmodern eller de svaga och gamla som ofta inte har sina egna hem och som kämpar mot fattigdom och möter många besvikelser. ”När du bjuder på middag eller kvällsmål, bjud då inte dina vänner eller bröder eller släktingar eller rika grannar. Kanske de bjuder tillbaka och du får din belöning. Nej, när du skall hålla fest, bjud fattiga och krymplingar, lama och blinda. Salig är du då, eftersom de inte kan ge dig något tillbaka. Du skall få din lön vid de rättfärdigas uppståndelse.” (Luk. 14: 13, 14)