Förströelser som gör oss oskickliga att ta ansvar. Vi tillhör den grupp människor, som tror att det är vårt privilegium, att varje dag under vårt liv på jorden upphöja Gud. Vi lever inte bara för vårt eget nöjes skull, för att enbart glädja oss själva. Vi skall vara till nytta för mänskligheten och till nytta för samhället. Om våra tankar rör sig på samma låga plan, som hos många av dem som bara söker tomhet och dårskap, hur kan vi då vara till välsignelse för våra medmänniskor? Hur kan vi då bli till välsignelse för det samhälle vi lever i? Vi kan inte i oskyldigt njuta av något nöje, som gör oss odugliga att troget fullgöra vanliga plikter.