Jesus såg på de återlösta heliga. Deras ansikten strålade av härlighet. Då Han fäste Sina ögon på dem, utbrast Han med hög och klangfull röst: ”Min själ har utstått stor vedermöda, men Jag blir tillfreds av det Jag ser. (Se Jes. 53.11) Denna glädje tillhör er att njuta av för evigt. (Se Efes. 1:18) Döden skall inte vara mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga.” (UPP. 21:4) Jag såg den frälsta skaran knäböja och kasta de glittrande kronorna framför Jesu fötter. Och när Han reste dem upp, grep de guldharporna och fyllde himlen med sin sång och sin lovprisning till Lammet.. . .