Väckelser ledde fram till djup självrannsakan och ödmjukhet. De utmärktes av högtidliga, allvarliga förmaningar till syndare. Frukten av sådana väckelser visade sig i människor som inte vek undan för självförnekelse och uppoffring. De gladde sig över att de blev ansedda värdiga att utstå hån och förföljelse för Kristi skull. Människor såg att det hade skett en förändring hos dem som bekände Jesu namn. Sådana var de resultat, som följde på religiösa väckelser i det förflutna.