Ytterligare en förfalskning behövdes för att den romersk-katolska kyrkan skulle kunna dra nytta av sina anhängares fruktan och laster. Detta lyckades man åstadkomma genom läran om avlat. Full förlåtelse utlovades för alla synder, i det förflutna, i nutiden och i framtiden, och befrielse från alla de plågor och straff dessa skulle ha medfört. Villkoret för detta var att de skulle delta i påvens krig för att utvidga hans världsliga välde, straffa hans fiender eller utrota dem som vågade förneka hans andliga överhöghet. Folket undervisades också om att de genom att ge pengar till kyrkan kunde befria sig från synd och också befria sina döda vänners själar, som plågades i skärselden. Med de medel som flöt in för detta ändamål, fyllde den romerska kyrkan sina skattkammare och kunde upprätthålla den prakt, lyx och lastbarhet som påvarna hängav sig åt. Ändå påstod de sig vara representanter för honom som inte hade någon plats där han kunde vila sitt huvud.