De höll fast vid Bibeln som grunden för sin tro, vishetens källa och sitt frihetsbrev. Man undervisade flitigt om dess principer i hemmet, skolan och kyrkan. Frukterna av detta visade sig i välstånd, upplysning, renhet och nykterhet. Man kunde bo i flera år i en av puritanernas kolonier utan att se ”en drinkare eller höra en svordom eller möta en tiggare.” – Bancroft, del 1, kapitel 19, paragraf 25. Det visade sig att Bibelns principer är det säkraste skyddet för nationell storhet. De svaga och spridda kolonierna växte till ett förbund av mäktiga stater. Världen iakttog med förundran den fred och framgång, som rådde i ”en kyrka utan påve och en stat utan kung”.