Guds folk räddas
Satans härskara och onda människor kommer att omringa dem och jubla, eftersom de inte verkar ha någon möjlighet att komma undan. Men mitt i deras glädjerus och jubel hörs det ena starka åskdundret efter det andra. Himlen svartnar. Endast ett flammande ljus lyser upp den medan Gud låter Sin röst höras från Sin heliga boning. Jordens grundvalar skakar, byggnader skälver och störtar samman med förfärliga brak, havet kokar som en gryta, hela jorden är i våldsamt uppror. De rättfärdigas fångenskap upphör. Ljuvt och högtidligt viskar de till varandra: ”Vi är räddade. Det är Guds röst.” - 1T 353, 354 (1862).