Under århundraden hade judarna förgäves försökt visa på vilket sätt Guds löfte genom Haggai hade uppfyllts, men stolthet och otro gjorde dem blinda, så att de inte kunde se den sanna betydelsen i profetens ord. Detta andra tempel blev inte hedrat av Herrens härlighets strålglans, men Han, i vilken ”gudomens hela fullhet” (Kol 2:9) bodde, Han som var Gud och blev människa, hade kommit till sitt tempel, då mannen från Nasaret undervisade och botade i de heliga förgårdarna. Bara genom att Kristus var närvarande, och inte av någon annan orsak, kom detta andra tempel att överglänsa det första i härlighet. Men Israel hade förkastat den gåva som erbjudits dem från himlen. Med den ödmjuke läraren, som den dagen hade gått ut genom den gyllene porten, hade härligheten för alltid lämnat templet. Frälsarens ord: ”Se, ert hus kommer att stå öde”, hade redan gått i uppfyllelse. (Matt 23:38).