På det sättet hade judafolkets ledare byggt ”Sion med blod och Jerusalem med ondska” (Mika 3:10). Och när de mördade sin Frälsare, därför att han hade bestraffat deras synder, var deras egenrättfärdighet ändå så stor, att de betraktade sig själva som Guds särskilt gynnade folk och väntade att Herren skulle befria dem från deras fiender. ”Därför”, skrev profeten vidare, ”skall Sion för er skull plöjas upp till en åker, Jerusalem bli en stenhop och tempelberget en skogbevuxen höjd.” (Mika 3:12).