Utsträckt fördragsamhet
Närmare fyrtio år efter det att Jesus hade förutsagt Jerusalems förstörelse väntade Herren med att sända sinadomar över staden och nationen. Guds tålamodvar verkligen underbart med dem som hade förkastat hans evangelium och mördat hans Son. Liknelsen om det ofruktbara trädet var en symbol på Guds handlingssätt med judafolket. Befallningen hade getts: ”Hugg ner det! Varför skall det få suga ut jorden?” (Luk 13:7). Men i sin barmhärtighet sparade Herren det ännu en liten tid. Det fanns alltjämt många bland judafolket som inte kände till Kristi liv och hans verk. Barnen hade inte heller fått de tillfällen eller det ljus som deras föräldrar hade visat ifrån sig. Genom apostlarna och deras medarbetares förkunnelse ville Gud låta ljuset lysa för dem. De skulle få se hur profetian hade uppfyllts, inte bara genom Kristi födelse och i hans liv, utan också i hans död och uppståndelse. Barnen dömdes inte för de synder som föräldrarna hade begått, men när de förkastade det större ljus de själva såg, gjorde de sig delaktiga i föräldrarnas synder och fyllde måttet av sin ogudaktighet.