Ledarna för de grupper som låg i strid med varandra slöt sig ibland samman för att plundra och tortera sina olyckliga offer. Vid andra tillfällen angrep de varandras stridskrafter och mördade och slog ned utan förskoning. Inte ens templets helighet kunde hejda deras fruktansvärda vildsinthet. De som tillbad slogs ned framför altaret. Helgedomen förorenades av de mördades kroppar. Uppviglarna var blinda och hädiska i sitt övermod. I det djävulska verk de hade satt i gång, förklarade de offentligt att de inte trodde det minsta på att Jerusalem skulle bli ödelagt. Det var ju Guds egen stad. För att befästa sin makt mutades falska profeter att förkunna för folket att de skulle vänta på Guds befrielse. Detta skedde medan de romerska legionerna belägrade templet. In i det sista trodde folket att den Högste skulle gripa in och besegra deras motståndare. Men Israel hade förkastat det gudomliga beskyddet och stod nu försvarslöst. Olyckliga Jerusalem –splittrat av inte strider med gatorna färgade av blodet från sina invånare som mördat varandra, medan främmande härar intog dess befästningar och dödade dess soldater.