Skyddade av löftet
Under sju år fortsatte en man att gå fram och tillbaka på Jerusalems gator och förklara att olyckor skulle drabba staden. Dag och natt sjöng han den fanatiska sorgesången: ”En röst från öster! En röst från väster! En röst från de fyra vindarna! En röst mot Jerusalem och mot templet! En röst mot brudgummen och bruden! En röst mot folket!” (Milman, Judarnas historia, band 13). Denne underlige man fängslades och piskades, men ingen klagan kom från hans läppar. Det enda svar han gav på allt hån och all misshandel var: ”Ve, ve Jerusalem!” ”Ve, ve dess invånare!” Hans rop upphörde inte förrän han dödades i den belägring som han hade förutsagt.