Men helt andra tankar fyllde Jesu sinne. ”När Jesus kom närmare och såg staden, brast han i gråt över den.” (Luk 19:41). Mitt under den allmänna glädjen över hans triumftåg in i staden, medan man viftade med palmblad, när glada Hosiannarop väckte ekon bland bergen och tusentals röster utropade honom till kung, överväldigades världens Frälsare av en plötslig och egendomlig sorg. Han, Guds Son, Israels utlovade, vilkens kraft hade besegrat döden och kallat dess fångar ut från graven, brast i tårar, inte av vanlig sorg utan av en intensiv, obetvinglig ångest.