Mer än tusen års historia av Guds särskilda ynnest och övervakande omsorg, som hans utvalda folk varit föremål för, låg öppen för Jesu blick. Där låg Moria berg, där löftets son utan motstånd hade låtit sig bindas vid altaret som ett offer, symbolen på Guds Sons offer. Där hade välsignelsens förbund, det underbara Messiaslöftet, blivit bekräftat för trons fader. (1 Mos 22:9, 16-18). Där hade flammorna från offret stigit mot himlen från Ornans tröskplats och hejdat den ödeläggande ängelns svärd. (1 Krön 21). Detta var en lämplig bild på Frälsarens offer och medlartjänst för syndiga människor. Jerusalem hade hedrats av Gud framför alla andra länder. Herren hade ”utvalt Sion”, han hade önskat att där ”ha sin boning”. (Ps 132:13). Där hade profeter under århundraden förkunnat sina varningsbudskap. Där hade präster svängt sina rökelsekar och rökelsens vällukt hade tillsammans med de tillbedjandes böner uppstigit inför Gud. Där hade dagligen blodet från slaktade lamm offrats och pekat fram emot ”Guds lamm”. Där hade Herren uppenbarat sin närvaro i härlighetens moln ovanför nådastolen. Där vilade foten på den hemlighetsfulla stege som förbinder jorden med himlen. (1 Mos 28:12, Joh 1:52). Denna stege på vilken Guds änglar steg upp och ned beredde tillträde till det allraheligaste för världen. Hade Israel som en nation hållit fast vid troheten mot Herren skulle Jerusalem ha bestått till evig tid, utvalt av Gud. (Jer 17:21-25). Men historien om detta folk, som var så gynnat, var ett vittnesmål om avfällighet och uppror. De hade motstått himlens nåd, missbrukat sina förmåner och förspillt sina tillfällen.