Det sista tillfället
Guds egen Son sändes för att tala till den förhärdade staden. Det var Kristus som hade fört Israel ut ur Egypten. (Ps 80:9). Med sin egen hand hade han drivitbort hednafolken framför dem. Han hade planterat dem ”på en bördig bergskulle”. Hans övervakande omsorg hade omslutit dem. Den hade vårdats av tjänare som han sänt. ”Vad kunde mer göras för min vingård”, utbrast han, ”än vad jag har gjort för den.” (Jes 5:1-4). Men när han hade hoppats att den skulle ge ädla druvor hade den gett vilda druvor. Ändå hoppades han och längtade efter att den skulle ge frukt. Därför kom han själv till sin vingård för att se, om det fanns någon möjlighet att rädda den från ödeläggelse. Han grävde kring sitt vinträd, beskar det och vårdade sig om det. Han var outtröttlig i sina försök att rädda det som han själv hade planterat.