Människor ur alla samhällsklasser gick ut med Bibeln i hand och försvarade reformationens läror. Katolikerna, som hade överlåtit bibelstudiet åt präster och munkar, uppmanade nu dessa att träda fram och motbevisa de nya lärorna. Men prästerna och munkarna, som varken kände till Bibeln eller Guds kraft, blev fullständigt slagna till marken av dem som de hade förklarat vara okunniga villolärare. ”Olyckligtvis hade Luther övertalat sina anhängare att inte sätta någon tillit till något annat än Bibeln”, skrev en katolsk författare. (D' Aubigné band 9, kap 11). Människor samlades för att höra sanningen förkunnas av människor som bara hade lite utbildning, men som ändå diskuterade den till och med med lärda och vältaliga teologer. Den skamliga okunnigheten bland dessa stora män blev tydlig när deras argument konfronterades med Bibelns enkla lära. Arbetare, soldater, kvinnor, ja till och med barn, hade större kunskap om Bibelns lära än präster och lärda doktorer.