Frimodiga försvarare
Skillnaden mellan evangeliets anhängare och dem som försvarade påvekyrkans vidskepelse var inte mindre uppenbar bland de lärde än bland folk i allmänhet. ”I opposition till de gamla kämparna bland prästerskapet som hade försummat språkstudier och litteratur ... stod ädelt tänkande, unga män med stor studieiver, som studerade Bibeln och gjorde sig bekanta med de gamla mästarnas verk. Dessa unga män som hade begåvning, ädla motiv och ett ofördärvat sinne, skaffade sig snart så stor kunskap att det under lång tid inte fanns någon som kunde mäta sig med dem. ... När dessa ungdomliga försvarare av reformationen därför konfronterades med de katolska doktorerna i någon församling, angrep de dem med sådan lätthet och tillförsikt, att dessa okunniga män tvekade, blev förvirrade och från alla håll gjordes till föremål för det förakt som de förtjänade.” (D' Aubigné, band 9, kap 11).