Samvetsfrihet och tankefrihet
Katolikerna beslöt nu att slå ned det som de kallade ”våghalsigt trots”. De försökte väcka splittring bland dem som stödde reformationen och att skrämma alla som inte öppet hade ställt sig på dess sida. Representanterna för fristaterna blev till sist inkallade inför riksdagen. De uppmanades att klargöra om de ville gå med på förslagets villkor. De bad förgäves om uppskov. Vid röstningen visade det sig att nästan hälften av dem ställde sig på reformatorernas sida. De som vägrade att göra avkall på samvetsfriheten och få rättigheten att ha en personlig uppfattning visste mycket väl att de utsatte sig för framtida kritik, förkastelsedom och förföljelse, när de intog en sådan ståndpunkt. En av delegaterna sade: ”Antingen måste vi förneka Guds ord eller gå till bålet.” (D' Aubigné, band 13, kap 5).