Kung Ferdinand, som var kejsarens representant vid riksdagen, förstod att påbudet skulle medföra allvarlig splittring, om inte furstarna övertalades att godkänna det och ge det sitt stöd. Han försökte därför övertala dem. Han visste ju att användandet av tvång när det gällde sådana män bara skulle göra dem än mer omedgörliga. Han ”vädjade allvarligt till furstarna att de skulle godkänna påbudet. Han försäkrade dem att de då i hög grad skulle tillfredsställa kejsaren.” Men dessa trofasta män erkände en auktoritet som stod över jordiska härskare. De svarade lugnt: ”Vi vill lyda kejsaren i allt som kan hjälpa till att upprätthålla freden och Guds ära.” (Samma källa, band 13, kap 5).