För den församlade riksdagen förklarade kungen till sist för kurfursten och hans vänner att påbudet ”höll på att omformas till ett kejserligt dekret”, och att ”det enda de kunde göra var att böja sig för majoriteten”. Då han hade sagt detta drog han sig tillbaka från församlingen. Reformatorerna fick inte något tillfälle att tänka igenom saken eller att avge ett svar. ”Förgäves sände de en deputation med en framställning till kungen om att komma tillbaka.” På deras begäran svarade han bara: ”Saken är avgjord. Underkastelse är nu allt som återstår.” (Samma källa, band 13, kap 5).