Bara några få år hade gått sedan munken från Wittenberg stod ensam inför riksdagen i Worms. Nu hade de ädlaste och mäktigaste furstarna i hela riket samlats. Luther hade vägrats tillåtelse att komma till Augsburg, men genom sina ord och sina böner hade han ändå varit närvarande. ”Jag är överväldigad av glädje”, skrev han, ”därför att jag har upplevt detta tillfälle, då Kristus offentligt har blivit upphöjd av så lysande bekännare och inför en så lysande församling.” (Samma källa, band 14, kap 7). Här uppfylldes Bibelns ord: ”Jag vill tala om dina vittnesbörd inför konungar.” (Ps 119:46).