En av de principer som Luther höll fast vid med all sin kraft var, att man inte skulle utnyttja någon världslig makt för att hjälpa reformationen, eller vädja om att gripa till vapen för att försvara den. Det var en glädje för honom att se rikets furstar bekänna sig till evangeliet. Men då de föreslog att de skulle sluta sig samman i ett försvarsförbund sade han att ”evangeliets lära bara kan försvaras av Gud. ... Ju mindre människorna blandar sig i denna uppgift, dess mer slående kommer Guds ingripande till dess försvar att bli. Alla de politiska förhållningsregler som föreslagits berodde enligt hans uppfattning på en ovärdig fruktan och en syndig misströstan”. (D' Aubigné, Londonutgåvan, band 10, kap 14).