Från de avskilda böneplatserna utgick en kraft som omskakade världen under den stora reformationen. Där satte Herrens tjänare i helig tillit sina fötter på hans löftens klippa. Medan striden i Augsburg pågick ”lät Luther inte en enda dag gå utan att använda minst tre timmar till bön. Dessa tog han från den tid som var den mest lämpliga för studier.” Därinne i hans stilla kammare kunde man höra honom utgjuta sitt sinne inför Gud i ord som ”präglades av tillbedjan, fruktan och hopp, och som när någon talar till en vän.” ”Jag vet att du är vår Fader och vår Gud”, sade han ”och att du vill skingra dem som förföljer dina barn, för du är själv i samma fara som vi. Hela denna sak är din och det är bara på grund av att du har drivit oss till det, som vi har tagit itu med det. Beskydda oss då o, Fader!” (Samma källa, band 14, kap 6).