Detta påskyndade krisen. Ett budskap från kejsaren klargjorde för riksdagen, att eftersom bestämmelsen om samvetsfrihet hade skapat stor oordning, krävde kejsaren att denna bestämmelse skulle upphävas. Detta egenmäktiga beslut väckte indignationoch bekymmer bland de evangeliska kristna. En av dem sade: ”Kristus har återigen fallit i händerna på Kaifas och Pilatus.” Katolikerna blev våldsammare. En förblindad papist sade: ”Turkarna är bättre än lutheranerna, eftersom turkarna håller sina fastedagar, medan lutheranerna överträder dem. Skall vi välja mellan Guds heliga ord och kyrkans gamla villfarelser bör vi förkasta det förstnämnda.” Melanchthon sade: ”Inför den församlade riksdagen kastar Faber varje dag någon ny sten på oss som håller oss till evangeliet.” (D' Aubigné, band 13, kap 5).