Till slut föreslog man en kompromiss, som innebar att i de stater där reformationen inte hade blivit införd skulle påbudet från Worms strängt genomdrivas. I de stater ”där folket hade vikit av ifrån detta, och där de inte kunde inrätta sig efter det utan risk för uppror, skulle de åtminstone inte införa någon ny reform, inte beröra någon stridsfråga, inte motsätta sig att mässan firades och inte tillåta någon romersk katolik att ta emotden lutherska läran.” (Samma källa, band 13, kap 5). Detta förslag antogs av riksdagen till stor glädje för de påvliga prästerna och prelaterna.