Den föraktade dödskärran, i vilken han åkte, hans förföljares hotfulla ansikten, den fruktansvärda död han gick till mötes, berörde honom inte. Han som lever, fastän han var död, och som lever i evighet och har nycklarna till döden och dödsriket, gick vid hans sida. Berquins ansikte lyste av himmelskt ljus och frid. Han hade tagit på sig en högtidsdräktgenom att bära ”en mantel av sammet, en väst av satin och damast och guldstickade byxor”. (D' Aubigné, History of the Reformation in Europe in the Time of Calvin, band 2, kap 16).Han skulle snart vittna om sin tro inför kungarnas Kung och ett universum av ögonvittnen. Han ville inte att något sorgens tecken skulle dölja den glädje som fyllde hans sinne.