Nu, då han kände att han aldrig kunde bli präst, tog han tillfälligt itu med juridiska studier. Senare slutade han emellertid med detta och bestämde sig för att viga sitt liv i evangeliets tjänst. Ändå undrade han om han skulle försöka bli offentlig lärare eller inte. Av naturen var han oansenlig och kände bördan av det tunga ansvar som denna ställning förde med sig. Han önskade i stillhet att kunna viga sig helt åt studierna. Men till sist gav han efter för sina vänners allvarliga böner. ”Det är egendomligt”, sade han, ”att en som är av så låg härkomst skulle bli upphöjd till en så stor värdighet”. (Wylie, band 13, kap 9).