Av någon okänd, kanske en obetänksam vän eller en listig fiende - det fick man aldrig veta - sattes ett av dessa plakat upp på dörren till kungens privata kammare. Monarken greps av förskräckelse. Detta plakat angrep skoningslöst vidskepliga läror som folket i långa tider hade betraktat med den största aktning. Kungen blev vred över att de haft den otroliga fräckheten att ge sken av att dessa tydliga och förvånande uttalanden kom från honom. En stund stod han skälvande och mållös. Plötsligt fann hans raseri uttryck i dessa fruktansvärda ord: ”Grip alla som misstänks för att hylla Luthers lära, utan hänsyn till parti eller rang. Jag villutrotademallesammans.” (D' Aubigné, History of the Reformation in Europe in the Time of Calvin, band 4, kap 10).Tärningen var kastad. Kungen hade bestämt sig för att ställa sig helt och oförbehållsamt på Roms sida.